Vad två öron klarar
- Kicki Fagerlund
- 6 maj 2024
- 5 min läsning
Uppdaterat: 13 apr.

Hon sover hon väntar på att tömmas och fyllas igen...
Är inte detta en väldigt obehaglig textrad? Det tycker iallafall jag, läs vidare för att få reda på varför.
Nu har det alltså blivit dags för att analysera Vad två öron klarar. En otroligt stark låt som verkligen griper tag. Jag har ju sagt att jag inte ska skriva så mycket om låttexterna av respekt för att Joakim anser att alla har rätt till sin egen tolkning, men denna gång kommer jag göra ett litet undantag och låta texten få lite mer utrymme. Låter det bra?
Då kör vi igång.
Låtskrivande/komposition
Som Sveriges största kentproffs Tobbe Non Stop påpekade så går Vad två öron klarar i valstakt, eller 3/4-takt. Det vill säga inte 6/8 som jag felaktigt hävdade i ett tidigare inlägg. Detta ger låten en speciell rymd och luftighet. Det är något med den här låten som liksom kryper in under skinnet, förutom det uppenbara med en väldigt sorglig text så är det något med hur de spelar i kombination med Jockes desperation i rösten som skapar en lite kuslig stämning.
Låten är enkel i sin sammansättning med intro, vers, brygga/pre chorus, refräng, mellanspel, vers, brygga/pre chorus, refräng, solo, brygga/pre chorus, refräng och outro. Harmoniskt har Vad två öron klarar inga oväntade ackordsföljder. Den går i A-dur och alla ackord hör till den "tårtbiten" i kvintcirkeln.
Arrangemang/instrumentering
Just denna låt har en otroligt snygg dynamik mellan vers och refräng/solo som skapar en intressant dramatik. Det är ett konststycke att lyckas skriva musik inom denna genre där de små gesterna får lika mycket utrymme som det bombastiska och högljudda. Det är i kontrasterna mellan vers och refräng som magin uppstår.
Vi möter inga nya instrument på Vad två öron klarar men på verserna tycker jag att Marcus trumspel är lite mer nyanserat än annars. Det är i mångt och mycket trummorna som ser till att låten får den dynamik som den har. Låten går väldigt långsamt och det är en konst att spela i det tempot och dessutom så pass svagt som det är på verserna. Lyssna till exempel gärna på baskaggen och virveln under verserna, så känsligt och delikat spelat! Givetvis är även gitarrerna viktiga för att skapa den stora kontrasten mellan vers och refräng. På verserna ligger en ensam elgitarr med rent ljud som sedan förstärks med en matta av distade gitarrer på refrängerna. Effektfullt!
Precis som på Jag vill inte vara rädd finns inga körer på denna låt (i form av stämsång alltså). På verserna är leadsången ensam och avskalad medan det ligger fler dubbar på refrängerna för att kontrasten ska bli så stor som möjligt.
Produktion
Den mycket speciella stämningen som finns i låten är förutom det som beskrivits ovan även ett resultat av det som skett i produktionen. För någon som aldrig har satt sin fot i en musikstudio kan det vara svårt att förstå hur det egentligen går till när en låt eller ett album produceras (dvs spelas in, mixas och mastras). Det finns många olika tillvägagångssätt för musikproduktion och den musik som produceras idag skapas ofta på ett helt annat sätt än när kents debutalbum gjordes.
Något som blivit mer och mer ovanligt i och med att musik i större utsträckning skapas i en dator är att göra s.k liveinspelning. Detta innebär att alla i bandet spelar låten samtidigt live i studion (dvs trummor, bas och gitarrer och ev keys). Då krävs att alla spelar allting rätt för att tagningen ska kunna användas. Sedan görs pålägg i form av gitarrslingor, andra instrument, percussion och sång/kör.
När alla pålägg är gjorda är et dags för mixning och mastering. Men hur det går till återkommer jag till i ett annat inlägg. Kortfattat så handlar det om att se till att skapa en schysst ljudbild och det sound som man vill åstadkomma. Detta görs med hjälp av olika effekter, EQ:s, panoreringar och en massa annat smått och gott.
Joakim pratar en del del om hur denna process har gått till när kent varit i studion i podcasten Behind the music with Ingrid, mycket intressant för den som vill nörda ner sig i musikproduktionens förlovade land. Om jag minns rätt så tror jag att de spelade in live fram till och med Vapen & Ammunition, och att de sedan gick över till ett mer digitalt tillvägagångssätt med trummaskiner och synthmattor på kommande plattor.
Produktionen på Vad två öron klarar känns något mer genomtänkt än på Jag vill inte vara rädd. Och även här vill jag verkligen lyfta fram hur trummorna är inspelade och mixade. Marcus använder cymbalerna mycket i låten, framförallt på verserna, och de låter otroligt bra måste jag säga. En kombination av bra uppmickning framförallt av överhängsmickrofonerna, skicklig trummis och fantastisk mixning. Fasen, jag tror minsann att jag börjar bli någon slags trumm-konnessör!
Texten
Detta är en av Joakim Bergs otäckaste texter enligt mig. Det finns förmodligen lika många tolkningar av vad låten handlar om som det finns lyssnare. Därför är det vanskligt att ge sig på att analysera texter, men detta är min tolkning, du får gärna dela med dig av dina tankar i en kommentar på detta inlägg.
Jag får upp väldigt tydliga bilder i mitt huvud av en sunkig inrökt lägenhet med döda krukväxter, tomma ölburkar och smutsiga fönster där solljuset kämpar för att tränga in genom persiennerna. Tänk er en typisk knarkar-kvart liksom. Jag vet inte om textens huvudperson verkligen bor där eller om hon har hamnat där på grund av missbruk och utsatthet. Jag ser framför mig att hon är en hemlös kvinna som blivit utlovad en säng att sova i och en plats där hon kan missbruka, men där hon istället tvingas sälja sin kropp till okända män. Hon är i en mycket utsatt position där de som håller kvar henne hotar med att döda henne om hon "knystar" något till polisen.
Om du vågar knysta så gör jag nåt värre än vad två ögon klarar...
Är inte detta en obehaglig text, eller vad säger ni? Men det kan ju såklart vara så att jag övertolkar allting och att texten egentligen handlar om en dekadent och lagom deprimerad brud som sover ut efter en blöt kväll i sin allmänt ofräscha lägenhet....
Allt handlar om den kulturella kontext och den tidsanda som rådde då texten skrevs. Om denna låt skulle släppas idag skulle jag inte tvivla en sekund på att den handlar om trafficking eller människohandel. Men hur talades det om dessa frågor i Sverige kring 1994-95? Den svenska sexköpslagen som gör det kriminellt att köpa men inte att sälja sex trädde i kraft den 1 januari 1999, alltså flera år efter att denna låt skrevs. Om det är någon av kents låttexter som jag skulle vilja få Joakims egen förklaring till så är det nog denna.
Helhetsintryck
En rakt igenom fantastisk låt med ett stort djup. Grymt låtskrivande, snyggt arrangerat och fantastiskt genomfört från alla inblandade. Hatten av.
Nästa analys
Nästa låt på debutalbumet är Den osynlige mannen. En hemlig och lågmäld liten melodi som jag insåg var helt genialisk när jag lyssnade på den samtidigt som jag skottade fram garagedörren för några veckor sedan.
Vi hörs snart igen!
Kärlek och respekt
/Kicki
Jag tycker att du gärna får fortsätta med textanalyserna! Mycket givande och det är det som intresserar mig mest med Kents låtar (eller ska man kalla det poesi?;))
Tack för mycket bra analys! Jag själv tolkar också deras låtar väldigt djupt och lyssnar noga igenom texterna varje gång jag sätter på albumen. Jag håller med dig om tolkningen av texten till 100%! Obehaglig men så fin på något kusligt sätt.
♥️✖️🔥✖️🌸